Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Bertil Durell
Man
Han känns igen på sitt röda hår och den knubbiga figuren. Därtill har han vildsint färgglada slipsar och kan vissla alla de mest kända ariorna ur de mest kända operorna. När läsarna f.f.g. möter Bertil Durell är han kriminalassistent, men befordras raskt under årens lopp. Dessutom gifter han sig med den politiskt radikala Vera Bernheim samt löser ”omöjliga” brott i romaner av Jan Ekström.
Förekommer i:
-
Michelle Maxwell
Kvinna
En gång tog hon olympisk medalj i rodd och blev sedan Secret Service-agent, men förlorade jobbet sedan hon slarvat med skyddet till en presidentkandidat som mördades. David Baldacci beskriver Michelle Maxwell som några och 30 år gammal, attraktiv, 175 cm lång, med mörkt hår – samt närstridsexpert. Hon arbetar tillsammans med Sean King, och de har till och från ett… eh, intimt förhållande.
Förekommer i:
-
Beatrice Farkas
Kvinna
Liksom sin skapare Carolina Neurath är hon en framgångsrik ekonomijournalist. Men Beatrice Farkas går helt in för sitt arbete: hon är envis, egensinnig och snarast asocial. Hon attraherar män men bor ensam i Gamla stan i Stockholm, och har enbart tillfälliga förhållanden. När hon var åtta år dog hennes mor i cancer, och hennes fasta punkt i tillvaron är nu hennes ungerska farmor Eszti.
Förekommer i:
