Exempel på litterära figurer
-
Dicte Svendsen
Kvinna
Hon är journalist, under senare år på frilansbasis, och bosatt utanför Aarhus i Danmark. Hon har en pojkvän, Bo, en dotter, Rose, och en son, Peter Boutrup, som hon tvingades adoptera bort då han föddes. Han är f.d. fängelsekund, och medverkar i flera av de deckare som Elsebeth Egholm skrivit om Dicte – i några är han t.o.m. huvudperson. Böckerna kategoriseras dock som s.k. femikrimi.
-
Jane Tennison
Kvinna
Brittisk kriminalpolis, ursprungligen huvudperson i en TV-serie med manus av Lynda La Plante, som skrev en handfull romaner om henne. Hon spelades i TV av Helen Mirren och beskrivs därför som denna i böckerna: en medelålders, välvårdad kvinna, som även är en tuff och realistiskt skildrad polis. Senare har La Plante skrivit en serie romaner som skildrar Tennisons första år i poliskåren.
-
Salvo (Salvatore) Montalbano
Man
Kommissarie Montalbano – av sin skapare, italienaren Andrea Camilleri, uppkallad efter den spanske kriminalförfattaren Manuel Vázquez Montalbán – är född sicilianare och verksam i den fiktiva staden Vigàta på hemön. Hans humör och envishet ger honom en hel del problem, men i grund är han en samvetsgrann, energisk yrkesman, och strängt trogen mot fästmön Livia Burlando.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.