Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Armand Gamache

    Man

    Kriminalkommissarie vid Sûrete de Québec i Kanada, som sedermera säger upp sig och löser brottsfall på egen hand. Författaren Louise Penny beskriver honom som kompakt byggd, distingerad med väderbitet, slätrakat ansikte och mörkt, grånande hår. Armand Gamache bor i det lilla samhället Three Pines, och är lyckligt gift med Reine-Marie, med vilken han har två barn: de har även ett barnbarn.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Nådastöt Bild på bokomslag för Mörkt motiv Bild på bokomslag för Den grymmaste månaden Bild på bokomslag för Ett förbud mot mord Bild på bokomslag för Ett ohyggligt avslöjande +8 st
  • Pontus Koch

    Man

    Han är född gotlänning, men är bosatt i Malmö där han också arbetar. Kriminalkommissarie Pontus Koch är medelålders, blek och mager, bär glasögon och har ”mahognyfärgat” hår. Han är också frånskild och ensamstående, samt alltid välklädd i grått och svart. Som mordutredare är han eftertänksam, noggrann – och rätt långsam, enligt hans skapare Sten Wilding (pseudonym för Bennie Liljenfors).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Korpen Bild på bokomslag för Vita frun Bild på bokomslag för Soldaten i fält
  • Lincoln Rhyme

    Man

    Han ansågs vara världens främste kriminaltekniker då han blev så gott som totalförlamad sedan han fått ryggraden krossad i en olycka. Lincoln Rhyme, skapad av författaren Jeffery Deaver, övervägde att begå självmord när han kallades in i ett svårt fall – och kunde lösa det. Som hans ögon och ben fungerar den vackra polisen Amelia Sachs, och deras förhållande är inte enbart yrkesmässigt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dans med döden Bild på bokomslag för Den tomma stolen Bild på bokomslag för Stenapan Bild på bokomslag för Mannen som försvann Bild på bokomslag för Det tolfte kortet
  • Jan Erelius

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mah-jongmorden Bild på bokomslag för Växande hot Bild på bokomslag för Mordet på dr Faust Bild på bokomslag för Sadisterna