Exempel på litterära figurer
-
Göran Sandahl
Man
Egenkär och lönnfet journalist med vissa spritproblem, vars burdusa sätt och vana att skapa rubriker med hjälp fejkade fakta gör att han sällan blir långvarig på en arbetsplats. Han har dessutom blivit (ö)känd som Gör’an Skandal. Han är unik genom att han avlider två gånger i böckerna om honom. Göran Sandahl är huvudperson i en svit romaner av Jan-Olof Ekholm, och biperson i några andra.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Hasse (Hans) Nelander-Wein
Man
Han är känd som en duktig, sympatisk och medkännande kommissarie, enligt hans skapare och yrkeskollega Lena Matthijs. Hans äktenskap har dock kraschat sedan hustrun Eva avslöjats som otrogen. Hasse Nelander-Wein är runt 50 år gammal, med mörkt, tillbakakammat hår och blå ögon. Han är lång, drygt 190 cm, och kämpar för att hålla vikten i schack. Som ung var han en lovande fotbollsspelare.
Förekommer i:
-
Aurelio Zen
Man
Kriminalkommissarie Zen är en ensamvarg med bas i Rom, men som löser fall runt om i Italien. Han kan förefalla klumpig, men hans envishet och nonchalanta attityd vad det gäller polisbyråkratiska regler gör honom framgångsrik – och illa sedd hos cheferna. Han skapades av engelsmannen Michael Dibdin, tänkt för en enda bok, men blev så populär hos läsarna att han återkom i ytterligare tio.
Förekommer i:
