Exempel på litterära figurer
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
-
Joe (Joseph) O'Loughlin
Man
Han har haft en framgångsrik karriär som psykolog. Men Joseph ”Joe” O’Loughlin har skäl att vara deprimerad: han har separerat från hustrun Julianne, som senare avlider, och han har drabbats av Parkinsons sjukdom. Han är inte vacker heller: lång men med päronformad näsa, vattniga bruna ögon och blek hy. Dessutom blir han involverad i flera svåra brottsfall i romaner av Michael Robotham.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Jonfinn Valmann
Man
Medelålders, kraftigt byggd kriminalkommissarie som är verksam i norska Hamar och huvudperson i Knut Faldbakkens kriminalromaner. Jonfinn Valmanns mor övergav familjen då han var liten. Han är änkling, men inleder ett förhållande och blir sambo med kollegan Anita Hegg. Han verkar hårdför, men är egentligen rätt känslig innerst inne. Han är en skicklig utredare som litar på sin intuition.