Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Johan Kristian Homan

    Man

    En medelålders antikvitetshandlare i Gamla Stan i Stockholm, samt amatördetektiv och huvudperson i en lång rad romaner av Jan Mårtenson. Johan Kristian Homan älskar god mat, dry martini, resor, siameskatten Cléo – som han hävdar ofta bidrar till lösningen av de fall han blir indragen i – samt sin särbo, vackra, adliga (och yngre) säkerhetspolisen Francine Wallgren, född Silferstierna.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ikaros flykt Bild på bokomslag för Dödligt svek Bild på bokomslag för Mord ombord Bild på bokomslag för Mord i Venedig Bild på bokomslag för Akilles häl +44 st
  • Sean Duffy

    Man

    En ung – han är född 1950 – kriminalare med placering i nordirländska Carrickfergus under 1980-talet. IRA-striderna pågår som värst, och Sean Patrick Duffy har det inte lätt som katolik i det protestantiska Nordirland, enligt författare Adrian McKinty. Duffy har mörkt, lockigt hår och blå ögon, är för tillfället singel, lyssnar gärna på klassisk musik och har gömt lite hasch i sitt garage.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Kall, kall jord Bild på bokomslag för Jag hör sirenerna på gatan
  • Erik Holmberg

    Man

    Kriminalinspektör, senare -kommissarie, Erik Holmberg föddes i Växjö 1916. Han är utbildad skeppsgosse, men blev på 1930-talet polis. Han liknar Cary Grant, har skarpskurna drag samt glasögon. Han bor i Traneberg, är gift med Anna och har tre barn. Som polis är han skarpsynt, god psykolog, duktig förhörsledare samt huvudperson i mer än ett halvdussin av Tage Girons psykologiska deckare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Vedergällningen Bild på bokomslag för Blodsvittnet Bild på bokomslag för Maskerad Bild på bokomslag för Ond cirkel : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Själabad
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för