Exempel på litterära figurer
-
Beate Stein
Kvinna
Ung kriminalkommissarie i Dortmund, blond och grönögd och tillräckligt tuff – med råge – för att klara sig på en mansdominerad och ofta manschauvinistisk arbetsplats. Beate Stein är en heterosexuell feminist som föredrar att sätta dit män framför kvinnor, men hon fuskar absolut inte i jobbet. Genom böckerna av Sabine Deitmer har hon blivit något av en galjonsfigur för s.k. Frauen-Krimis.
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Gerlof Davidsson
Man
Han är en f.d. skutskeppare, mer än 80 år gammal, och i behov av såväl käpp som hörapparat i det dagliga livet. Men minnet och slutledningsförmågan är det inget fel på. Gamle Gerlof – löst baserat på författaren Johan Theorins morfar Ellert Gerlofsson – är huvudperson, om än inte alltid den egentlige problemlösaren, i fyra lovordade deckare i Ölandsmiljö med antydda övernaturliga inslag.