Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Claes Claesson

    Man

    Lugn, trygg kriminalkommissarie i en mindre svensk stad – Oskarshamn – där han är centrum i ett poliskollektiv som ibland gör utredningar även på andra orter. Claes Claesson är medelålders, tunnhårig och singel. Under en utredning träffar han dock läkaren Veronika Lundborg-Westman, ensamstående mamma. Författaren Karin Wahlberg låter de två gifta sig och därefter få en gemensam dotter.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Hon som tittade in Bild på bokomslag för Sista jouren Bild på bokomslag för Ett fruset liv Bild på bokomslag för Flickan med majblommorna Bild på bokomslag för Blocket
  • John Bright

    Man

    Han är kriminalinspektör i Kentish Town strax utanför London, och får där uppleva allt från ett ruttnande kvinnolik i ett badkar till gängskjutningar. John Bright är småväxt, mörk, klär sig helst i en sliten läderjacka, och ser enligt författaren Maureen O’Brien mer ut som en förbrytare än en polis. Han kan vara rätt stingslig, tycker illa om att resa och har en tålmodig flickvän i Jude.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Döden inpå livet
  • Lennart (Biskopen) Brask

    Man

    Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Andras väg har rastplatser i solen Bild på bokomslag för Onsalaaffären Bild på bokomslag för Pragincidenten Bild på bokomslag för Kabinettssekreteraren Bild på bokomslag för Göteborgsmorden
  • Elina Wiik

    Kvinna

    Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Första stenen Bild på bokomslag för Sjung som en fågel Bild på bokomslag för Den döda vinkeln Bild på bokomslag för Söndagsmannen Bild på bokomslag för Gränslandet