Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Alda Luppi

    Kvinna

    Rutinerad kriminalkommissarie i franska Nice och huvudperson i en svit deckare av den svenska författaren Britt Peruzzi som har italienskt påbrå. Alda Luppi är i yngre medelåldern, hon är ca. 167 cm lång, med halvlångt hår, bär linser och är gift med reseredaktören Georges med vilken hon har dottern Susie. Dessutom har hon ett komplicerat yrkesmässigt förhållande med kollegan Enzo Santone.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Aldrig glömma Bild på bokomslag för Stilla vatten Bild på bokomslag för Frusen timme Bild på bokomslag för Ensam ö
  • Maurice Wallion

    Man

    Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Vid de sex kaptenernas bord : några Jules-Verne-historier Bild på bokomslag för Sanningen om Cro-Cro : Jul. Regis sista noveller
  • Philip Marlowe

    Man

    Med Philip Marlowe skapade Raymond Chandler en prototyp för den hårdkokta amerikanska privatdetektiven. En lång rad andra författare har inspirerats av den ensamme, grubblande problemlösaren. Marlowe är f.d. polisdetektiv, beläst, samhällsengagerad, och rör sig lika obehindrat i överklasskretsar som på bakgator och skumma krogar, inte minst tack vare sina kärva, träffsäkra repliker.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den stora sömnen Bild på bokomslag för Fönstret Bild på bokomslag för Kvinnan i sjön Bild på bokomslag för Långt farväl Bild på bokomslag för Farväl min älskling
  • Vilhelm Persson

    Man

    Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Statsrådet och döden