Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Sherlock Holmes

    Man

    Sägs vara historiens mest kända litterära gestalt, stjärna också på film och i TV. Hans krönikör, dr Watson, och adressen 221B Baker Street i London är nästan lika berömda. Arthur Conan Doyle skrev fyra romaner och fem novellsamlingar om honom, sedan dess har mästerdetektiven under såväl eget namn som en mängd alias varit huvudperson i tusentals berättelser av andra författare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för En studie i rött Bild på bokomslag för Baskervilles hund Bild på bokomslag för Det spräckliga bandet Bild på bokomslag för Sherlock Holmes i ny belysning Bild på bokomslag för Sherlock Holmes i Skräckens dal
  • Helena Mobacke

    Kvinna

    När läsarna får träffa henne i Johannas Mos debutdeckare är Helena Mobacke 44 år och skall börja som utredningsledare hos polisen i Söderort. Hon har varit sjukskriven ett år sedan hennes son Anton dödades som en vedergällning mot henne, något som också spräckte hennes äktenskap med Stefan. Hon har mörkbrunt hår, blå ögon och ser trevlig ut – och inleder ett förhållande med Sören Kauka.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Döden tänkte jag mig så Bild på bokomslag för Vänd om och var stilla Bild på bokomslag för Allting trasigt ska bli helt Bild på bokomslag för Jag var tvungen att gå [e-bok]
  • Angie Gennaro

    Man

    Angela ”Angie” Gennaro är småväxt, mörk och vacker, och privatdetektiv i romaner av Dennis Lehane, i vilka hon samarbetar med barndomsvännen och yrkeskollegan Patrick Kenzie. Hon är också djupt troende katolik, vilket gör att hon drar sig för att lämna sin make, en försupen hustrumisshandlare. Kenzie och hon löser fall i hårdkokta deckare med handlingen förlagd till Boston.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svart nåd Bild på bokomslag för Gone, baby, gone Bild på bokomslag för En drink före kriget Bild på bokomslag för Mörker, ta min hand Bild på bokomslag för Ingenting är heligt
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur