Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Vera Stanhope

    Kvinna

    En egensinnig, medelålders, kontroversiell kriminalkommissarie i Northumberland och i en serie polisromaner av Ann Cleeves. Stanhope är en bister ensamvarg och arbetsnarkoman, delvis beroende på att hon som barn utsattes för sexuella övergrepp av en bekant till hennes ensamstående far. Hon bor kvar i barndomshemmet, kör pappans gamla Landrover och löser mordfall på ett högst eget sätt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dolda djup Bild på bokomslag för Döda talar inte Bild på bokomslag för Glasverandan Bild på bokomslag för
  • Hanne Wilhelmsen

    Kvinna

    Wilhelmsen kommer från en akademisk familj – pappan är professor – och till släktens förvåning och ogillande satsade hon på att bli polis. Dessutom är hon lesbisk. I övrigt är hon vacker och kör en rosafärgad Harley Davidson, tills hon blir skottskadad och rullstolsburen. Om hennes jobb och privatliv i Oslo har Anne Holt skrivit en svit romaner som fått internationell uppmärksamhet.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Utan eko Bild på bokomslag för Bortom sanningen : en Hanne Wilhelmsen-roman Bild på bokomslag för Saliga äro de som törsta Bild på bokomslag för Död joker Bild på bokomslag för 1222 över havet
  • Kristina Vendel

    Kvinna

    Kvinnlig rotelchef vid polisen i Huddinge. Pappan Karl har flytt från Östtyskland till Sverige, själv är Kristina Vendel gift med Johan i ett äktenskap som knakar och slutligen spricker. Hon är ljushårig, har grågröna ögon, och läste filosofi innan hon började på polisskolan. Hon har det tufft i jobbet, och utsätts flera gånger för övergrepp av olika slag, berättar Theodor Kallifatides.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den sjätte passageraren Bild på bokomslag för I hennes blick Bild på bokomslag för Ett enkelt brott
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr