Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Þóra Guðmundsdóttir
Kvinna
När vi möter henne i Yrsa Sigurðardóttirs debutdeckare är skickliga advokaten Þóra Guðmundsdóttir 36 år och ensamstående mor till sonen Gylfi, 16, och dottern Sóley. Hon är skild från maken Hannes, men inleder senare ett förhållande med den tyske polisen Matthew Reich. Hon är blond, med långt hår, höga kindben och mandelformade blå ögon. Och så är hon delägare i en advokatbyrå i Reykjavik.
Förekommer i:
-
Paddy Meehan
Kvinna
När Patricia ”Paddy” Meehan får anställning på en tidning i Glasgow blir hon överlycklig. Jobbet är inte så roligt som hon hoppats på, men efter att ha löst ett mordfall får hon en tjänst som kriminalreporter – och kan lösa ytterligare några fall. Hennes familj är fattig, men hon lyckas ändå skaffa sig en tämligen dräglig privat tillvaro, skriver Denise Mina i sina mörka deckare om Paddy.
Förekommer i:
-
Fred Hellington
Man
Svensk mästerdetektiv, tidigare anställd vid Scotland Yard, som öppnar privat detektivbyrå vid Torsgatan i Stockholm på 1920-talet. Han har inte helt oväntat stora likheter med en viss Sherlock Holmes. Vid sin sida har han sin krönikör, engelsmannen Robinson ”Rob” Wilkins. Det är också under Wilkins namn som böckerna om Fred Hellington är publicerade, men de är skrivna av Harald Johnsson.
Förekommer i:
