Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Steve Carella

    Man

    En centralfigur i Ed McBains (pseudonym för Evan Hunter) böcker om 87:e polisdistriktet i Isola är Stephen ”Steve” Carella. Han är av italiensk härkomst, och gifter sig i en av de tidiga böckerna med vackra och dövstumma Theodora ”Teddy” Franklin, med vilken han får tvillingsöner. Detektiv Carella är lång, mörk och muskulös utan att vara atletisk; han ger ett intryck av kraft och energi.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Sista dansen Bild på bokomslag för Fat Ollies bok Bild på bokomslag för Sångfågel Bild på bokomslag för Stora stygga stan
  • Barbara Havers

    Kvinna

    I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Minnets labyrint Bild på bokomslag för Fullständiga bevis Bild på bokomslag för För hennes eget bästa Bild på bokomslag för En högst passande hämnd Bild på bokomslag för Pappas lilla flicka +17 st
  • Rebecka Martinsson

    Kvinna

    Vacker och välutbildad jurist – först advokat, sedermera åklagare – som har en central roll i samtliga Åsa Larssons deckare. Rebecka Martinsson är i de första böckerna bosatt i Stockholm, men återvänder i jobbet till Kiruna, där hon växte upp, och flyttar senare tillbaka dit. Hon har en hel del trassel i såväl yrkes- som privatlivet, men får stöd av vänner, bl.a. polisen Anna-Maria Mella.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Solstorm Bild på bokomslag för Det blod som spillts Bild på bokomslag för Svart stig Bild på bokomslag för Till dess din vrede upphör Bild på bokomslag för Till offer åt Molok
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek