Exempel på litterära figurer
-
Fredrik Beier
Man
Norsk kriminalpolis, som kämpar mot ångest och självförebråelser sedan det yngsta av hans tre barn avlidit. Dessutom lämnade hustrun Alice honom för en annan man – men författaren Ingar Johnsrud avslöjar att Fredrik Beier fortfarande har ett sexuellt förhållande med henne, trots att han skaffat en ny flickvän, Bettina. Han är runt 50 år gammal, mager med grå stråk i håret och tunn mustasch.
Förekommer i:
-
Arsène Lupin
Man
Egentligen lär han heta Raoul d’Andrèsy, men det är som Lupin har blivit känd, först som gentlemannaförbrytare, senare som amatördetektiv, i böcker av fransmannen Maurice Leblanc. Som infernaliskt slug tjuv är han en klassiker i kriminallitteraturen, som drar t.o.m. Sherlock Holmes (alias Herlock Sholmes) vid näsan. Efter Leblancs död har andra författare skrivit flera böcker om Lupin.
Förekommer i:
-
Camille Verhœven
Man
Författaren Pierre Lemaitre gör inte livet lätt för sin medelålders kriminalkommissarie Camille Verhœven i Paris. Hans gravida hustru Irène torteras till döds i första boken: i den fjärde blir hans flickvän Anne Forestier nästan dödad i samband med ett rån. Den kortvuxne (145 cm) och helt skallige polismannen, som inte alltid är särskilt sympatisk, löser fallen: därefter säger han upp sig.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
