Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harry (Henry) Nelson

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Norfolk, där han samarbetar med rättsarkeologen Ruth Galloway i en serie deckare av Elly Griffiths (pseudonym för Domenica Maxted). Harry Nelson är gift med Michelle, och har tre barn med henne – men också en dotter med Galloway efter en tillfällig natt tillsammans. Han är lång och mörk, med grånande hår och har rykte om sig att bli brysk då han är otålig.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Flickan under jorden Bild på bokomslag för Känslan av död Bild på bokomslag för Janusstenen Bild på bokomslag för Huset vid havets slut Bild på bokomslag för En orolig grav +10 st
  • Cordelia Gray

    Kvinna

    En ung privatdetektiv i endast två romaner av P.D. James; många har beklagat att det inte blev fler. Hon växte upp hos fosterföräldrar – hennes mor avled en timme efter dotterns födelse – och blev som vuxen sekreterare hos privatdetektiven Bernie G. Pryde. Då han avled i cancer ärvde Cordelia Gray hans byrå. Hon ser bra ut, men är trots sina framgångar innerst inne osäker på sig själv.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ett opassande jobb för en kvinna
  • Sven Thorén

    Man

    Kriminalkommissarie i Stockholm, och en viktig person i de flesta av Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Sven Thorén tycker – sitt yrke till trots – illa om att snoka i människors privatliv. Hans eget är inte så lyckligt: han och hustrun Anita försöker förgäves få barn, och deras misslyckande leder till att hon begår självmord. Han sörjer, och tröstar sig med fisketurer till Norrland.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Maratonmannen Bild på bokomslag för Bara till graven Bild på bokomslag för Där kanonen blommar : en kriminell roman Bild på bokomslag för Hundarna yla för lik Bild på bokomslag för Mördare! Mördare!
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur