Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Meyer Meyer
Man
Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).
Förekommer i:
-
Julius Balder Loman
Man
Svensk säkerhetsagent, verksam i sju romaner av K. Arne Blom med handlingen förlagd till åren runt och under andra världskriget. Loman (hans förnamn Julius Balder nämns endast en gång) är placerad i Lund, men gör flera resor till bl.a. Danmark och Tyskland. Inte mycket sägs om hans privatliv, men han har två söner. En av dem, Gunnar Mellberg, är poliskommissarie i flera romaner av Blom.
Förekommer i:
-
Margareta Nordin
Kvinna
Hon sägs vara den första lesbiska polisen i svensk deckarlitteratur: hon har ett inte okomplicerat förhållande med kollegan Camilla. Kriminalinspektör Margareta Nordin i Göteborg har yvigt blont hår, och hennes kroppskonstitution får enligt författaren Inger Jalakas ”vissa män att tänka på en vacker valkyria”. Hon löser i första hand fall med mord på eller övergrepp mot kvinnor och barn.
Förekommer i:
