Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Fleming Stone
Man
Han trivs bäst i sitt välförsedda bibliotek – det är dit privatdetektiven Fleming Stone drar sig då han grunnar på ett besvärligt fall i romanerna av Carolyn Wells. Och de är många, fler än 60. Så ser han också mycket ”lärd” ut, är extremt allmänbildad och dessutom tystlåten, korrekt och vänlig med ett ”sympatiskt” ansikte. Vanligen är det polisen som kommer till honom och ber om hjälp.
-
Svend Foyn
Man
Advokat och duktig amatördetektiv, liksom sin skapare Jan Mehlum bosatt i den norska staden Tønsberg. Svend Foyn är frånskild och har en tonårsdotter, älskar musik och böcker och blir lätt sentimental. Han har inget utseende man lägger märke till, men är tämligen lång, mer än 190 cm, och kämpar för att hålla vikten under 90 kilo. Hans bästa kvinnliga vän är Hulda – en St. Bernhardshund.
-
Arto Söderstedt
Man
Finlandssvensk toppadvokat som tröttnade på sitt arbete, och flyttade med familjen till Sverige där han utbildade sig till polis. Efter en tid i Västerås omplacerades Arto Söderstedt till Rikspolisstyrelsens operativa specialenhet A-gruppen, som Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) skrivit om. Sedan gruppen splittrats återkom han i Dahls böcker om den internationella polisstyrkan Opcop.