Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Erlendur Sveinsson
Man
Kommissarie i Reykjavík, och huvudperson i en rad polisromaner av Arnaldur Indriðason. Erlendur – efternamnet Sveinsson nämns enligt isländsk sed sällan – är en skicklig och empatisk polis, men sliten och ibland ångestfylld. En orsak är att han lämnade sin familj då barnen var små, varför minns han inte själv. Ex-frun hatar honom ännu för detta, och både sonen och dottern blev missbrukare.
-
Julius Balder Loman
Man
Svensk säkerhetsagent, verksam i sju romaner av K. Arne Blom med handlingen förlagd till åren runt och under andra världskriget. Loman (hans förnamn Julius Balder nämns endast en gång) är placerad i Lund, men gör flera resor till bl.a. Danmark och Tyskland. Inte mycket sägs om hans privatliv, men han har två söner. En av dem, Gunnar Mellberg, är poliskommissarie i flera romaner av Blom.
-
Yashim Togalu
Man
Han är lång, välbyggd, mellan 30 och 40 år gammal, med lockigt svart hår och vacker mustasch. Dessutom är han eunuck, och utreder på uppdrag av sultanen – som han troget tjänar – mord och andra brott i 1800-talets Istanbul. Yashim Togalu är inte ointresserad av kvinnor, enligt författaren Jason Goodwin, men förståeligt nog ägnar han sig hellre åt matlagning, franska romaner och mysterier.