Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
-
Linda Martinez
Kvinna
Hennes mamma är engelska, pappan från Jamaica och själv är Linda Martinez polis i Stockholm. Hon gör snabb karriär, och blir chef för spaningsroteln. Hon introducerades i en tv-serie av Jan Guillou och Leif G.W. Persson på 90-talet, och har sedan spelat en mer eller mindre stor roll i flera av Perssons böcker. Om sitt privatliv talat hon ogärna, men hon gillar ”raka puckar” och starköl.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Endeavour Morse
Man
Kommissarie Morse i Oxford är en av det sena 1900-talets mest folkkära litterära polismän, och Colin Dexters böcker om honom har gett upphov till flera TV-serier. Den mycket mänsklige Morse har sina svagheter, är ibland ovänlig mot assistenten och kollegan Lewis – som spelar en viktig roll i böckerna – men är skicklig då det gäller att lösa brott i främst akademiska miljöer.