Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Ewa Moreno

    Kvinna

    Hon ser bra ut, är mörk och intelligent, och dessutom kriminalare i författaren Håkan Nessers fiktiva stad Maardam. Dock arbetar hon också på egen hand ibland. Ewa Moreno svärmar platoniskt för den gifte kollegan Münster, men har förhållanden först med valutahandlaren Claus Bradher och senare med sin granne Mikael Bau. Hon uppskattar vällagad mat och ett glas vin samt att duscha – länge.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svalan, katten, rosen, döden Bild på bokomslag för Fallet G Bild på bokomslag för Återkomsten Bild på bokomslag för Kvinna med födelsemärke Bild på bokomslag för Kommissarien och tystnaden
  • Erica Falck

    Kvinna

    När föräldrarna avlidit reser författaren Erica Falck hem till Fjällbacka, och där blir hon kvar. Hon blir indragen i en mordgåta, och träffar kriminalinspektör Patrik Hedström som hon gifter sig med och bildar familj. Med hennes hjälp bidrar han till att en rad fall blir lösta. Hon beskrivs som ”rätt söt”, och hennes personlighet är delvis baserad på författaren Camilla Läckbergs egen.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Isprinsessan Bild på bokomslag för Predikanten Bild på bokomslag för Stenhuggaren Bild på bokomslag för Olycksfågeln Bild på bokomslag för Tyskungen +7 st
  • Helena Mobacke

    Kvinna

    När läsarna får träffa henne i Johannas Mos debutdeckare är Helena Mobacke 44 år och skall börja som utredningsledare hos polisen i Söderort. Hon har varit sjukskriven ett år sedan hennes son Anton dödades som en vedergällning mot henne, något som också spräckte hennes äktenskap med Stefan. Hon har mörkbrunt hår, blå ögon och ser trevlig ut – och inleder ett förhållande med Sören Kauka.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Döden tänkte jag mig så Bild på bokomslag för Vänd om och var stilla Bild på bokomslag för Allting trasigt ska bli helt Bild på bokomslag för Jag var tvungen att gå [e-bok]
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur