Exempel på litterära figurer
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
-
Van Veeteren
Man
Trots att han har en framgångsrik karriär som kriminalkommissarie tröttnar han på jobbet, sadlar om och blir antikvariatsbokhandlare. Men han fortsätter spela en viktig roll i Håkans Nessers böcker om polisen i Maardam. Van Veeteren är storvuxen och tung, har basröst, är frånskild och opererad för tarmcancer. Han är förtjust i klassisk musik och mörkt öl, och tuggar gärna på en tandpetare.
-
Bärlach
Man
Trots att han figurerar i endast två (korta) romaner av Friedrich Dürrenmatt är kommissarie Bärlach – något förnamn nämns aldrig – en av litteraturens mest kända polismän. Han är ålderstigen, sliten och ogift, arbetar vid polisen i Bern och har cancer i magen, vilket han vet kommer att leda till hans död inom ett år. Med stor människokännedom och intuition tar han sig an sina utredningar.
Förekommer i:
-
Tupaarnaq Siegstad
Kvinna
Inuitkvinna från Grönland, som avtjänat ett långt fängelsestraff i Danmark, dömd för att ha dödat sin far. I Mads Peder Nordbos första bok om henne har en hämndlysten Tupaarnaq Siegstad just återvänt till Grönland, och träffar där journalisten Matthew Cave som hon inleder ett löst förhållande med. Hon är smal, har rakad skalle och bruna ögon med en intensiv blick samt är kraftigt tatuerad.
Förekommer i:
