Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Niels Oxen
Man
Den ende som tilldelats Danmarks högsta militära utmärkelse, Tapperhetskorset – detta sedan han räddat en hel militär avdelning i Afghanistan. Men kriget har gett Niels Oxen psykiska problem, och han försöker nu utan framgång leva som en eremit, under falskt namn. Han är mager och sliten, har tunt hår i en hästsvans och en son han aldrig träffar, berättar författaren Jens Henrik Jensen.
-
Hanna Skogholm
Kvinna
En medelålders, lång, slank och mörk rättspsykiater i Göteborg, gift med religionshistorikern Jan och mor till tre barn. Som liten opererades hon för sin klumpfot. Hanna Skogholm löser en svit märkliga mordfall i romaner av Sven Westerberg. Men hon är egentligen ingen detektiv – snarast en psykologisk utredare. Ibland utsätts hon och familjen för hot och attentat från bl.a. nynazister.
-
Bertil Durell
Man
Han känns igen på sitt röda hår och den knubbiga figuren. Därtill har han vildsint färgglada slipsar och kan vissla alla de mest kända ariorna ur de mest kända operorna. När läsarna f.f.g. möter Bertil Durell är han kriminalassistent, men befordras raskt under årens lopp. Dessutom gifter han sig med den politiskt radikala Vera Bernheim samt löser ”omöjliga” brott i romaner av Jan Ekström.