Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Christer Wijk

    Man

    Kommissarie Wijk är en av den svenska kriminallitteraturens mest kända polismän. Han är född och uppvuxen i Skoga (så kallas Nora av författaren Maria Lang i hennes pusseldeckare), och löser de flesta av sina fall där och i Stockholm. Han har nära kontakt med sin mor som ännu är bosatt i Skoga, och gifter sig sedermera med sångerskan Camilla Martin – ett inte helt problemfritt äktenskap.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Siden, sammet Bild på bokomslag för Använd aldrig arsenik Bild på bokomslag för Arvet efter Alberta Bild på bokomslag för Att vara kvinna Bild på bokomslag för Camilla vid skiljevägen +37 st
  • Joseph Zimmertür

    Man

    Psykoanalytiker som främst är verksam i Amsterdam, och som har ett snarast parodiskt judiskt utseende. Men han är positivt skildrad av författaren Frank Heller (pseudonym för Gunnar Serner): dr. Zimmertür beskrivs som vänlig, diplomatisk, beläst och allmänbildad – och han är en duktig detektiv med stor människokännedom. Privat är han ogift och barnlös, och har vänner i de bästa kretsar.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Doktor Z Bild på bokomslag för Marco Polos millioner
  • Matthew Hope

    Man

    Advokaten Matthew Hope flyttar med hustrun Susan och dottern Joanna från Chicago till Calusa i Florida för att arbeta med bl.a. affärsjuridik på en liten firma. Men inget går som han önskat sig: tack vare sina detektivegenskaper blir han mot sin vilja en framstående brottmålsadvokat och äktenskapet slutar med skilsmässa, berättas det i böckerna av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Den vindögda björnen
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr