Exempel på litterära figurer
-
Van Veeteren
Man
Trots att han har en framgångsrik karriär som kriminalkommissarie tröttnar han på jobbet, sadlar om och blir antikvariatsbokhandlare. Men han fortsätter spela en viktig roll i Håkans Nessers böcker om polisen i Maardam. Van Veeteren är storvuxen och tung, har basröst, är frånskild och opererad för tarmcancer. Han är förtjust i klassisk musik och mörkt öl, och tuggar gärna på en tandpetare.
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
-
Vilhelm Persson
Man
Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.
-
Arto Söderstedt
Man
Finlandssvensk toppadvokat som tröttnade på sitt arbete, och flyttade med familjen till Sverige där han utbildade sig till polis. Efter en tid i Västerås omplacerades Arto Söderstedt till Rikspolisstyrelsens operativa specialenhet A-gruppen, som Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) skrivit om. Sedan gruppen splittrats återkom han i Dahls böcker om den internationella polisstyrkan Opcop.