Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Fin Macleod
Man
En medelålders, vardaglig säkerhetschef och f.d. kriminalare i Edinburgh, som flyttar till ön Lewis i Yttre Hebriderna sedan hans son blivit ihjälkörd. Detta har också lett till att hans äktenskap med hustrun Mona havererat. Fin Macleod är sliten och sorgsen, men blir i den s.k. Lewis-trilogin av Peter May indragen i kriminalfall som han löser genom sin kännedom om ön och dess befolkning.
Förekommer i:
-
Nils Bredberg
Man
Duktig och effektiv kriminalare i Stockholm, som dock har ett rörigt privatliv vilket inkluderar en otrogen, missbelåten hustru samt det faktum att han ofta förälskar sig i kvinnor han möter. Nils ”Nisse” Bredberg är medelålders, trött och sliten av ett stressigt jobb, men kan ibland ta igen sig i sin bekväma ”tänkarfåtölj” i arbetsrummet. Kjell E. Genberg har skrivit tre romaner om honom.
Förekommer i:
-
Fredrik Broman
Man
Efter flera års anställning i Stockholm får Fredrik Broman, drygt 40 år gammal, en tjänst vid kriminalpolisen i Visby, och flyttar till Gotland med hustrun Ninni och sönerna Joakim och Simon. Han får lösa flera mordfall, blir svårt skadad i tjänsten, har problem i äktenskapet och blir osäker på både sin livssituation och sin hälsa. Vilket Håkan Östlundh skildrat i en svit polisromaner.
Förekommer i:
