Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Sean Duffy
Man
En ung – han är född 1950 – kriminalare med placering i nordirländska Carrickfergus under 1980-talet. IRA-striderna pågår som värst, och Sean Patrick Duffy har det inte lätt som katolik i det protestantiska Nordirland, enligt författare Adrian McKinty. Duffy har mörkt, lockigt hår och blå ögon, är för tillfället singel, lyssnar gärna på klassisk musik och har gömt lite hasch i sitt garage.
Förekommer i:
-
Angie Gennaro
Man
Angela ”Angie” Gennaro är småväxt, mörk och vacker, och privatdetektiv i romaner av Dennis Lehane, i vilka hon samarbetar med barndomsvännen och yrkeskollegan Patrick Kenzie. Hon är också djupt troende katolik, vilket gör att hon drar sig för att lämna sin make, en försupen hustrumisshandlare. Kenzie och hon löser fall i hårdkokta deckare med handlingen förlagd till Boston.
Förekommer i:
-
Svend Foyn
Man
Advokat och duktig amatördetektiv, liksom sin skapare Jan Mehlum bosatt i den norska staden Tønsberg. Svend Foyn är frånskild och har en tonårsdotter, älskar musik och böcker och blir lätt sentimental. Han har inget utseende man lägger märke till, men är tämligen lång, mer än 190 cm, och kämpar för att hålla vikten under 90 kilo. Hans bästa kvinnliga vän är Hulda – en St. Bernhardshund.
Förekommer i:
