Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Amos Decker

    Man

    F.d. professionell fotbollsspelare som varit polis, men bröt ihop då hustrun och dottern mördades. Han är inte vacker, men atletiskt byggt och har mörkt hår. Efter morden gick Amos Decker ner sig, blev fet och sunkig och förlorade jobbet. Han tog sig dock samman, blev privatdetektiv och senare FBI-anställd. Han har hypertymesi vilket innebär att han i detalj minns allt som händer honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Jakten på Amos Decker Bild på bokomslag för Dödsdömd: Melvin Mars Bild på bokomslag för Fallet Walter Dabney Bild på bokomslag för Morden i Baronville Bild på bokomslag för Frälsaren i Burlington
  • Yashim Togalu

    Man

    Han är lång, välbyggd, mellan 30 och 40 år gammal, med lockigt svart hår och vacker mustasch. Dessutom är han eunuck, och utreder på uppdrag av sultanen – som han troget tjänar – mord och andra brott i 1800-talets Istanbul. Yashim Togalu är inte ointresserad av kvinnor, enligt författaren Jason Goodwin, men förståeligt nog ägnar han sig hellre åt matlagning, franska romaner och mysterier.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Eunuckens gåta Bild på bokomslag för Ormstenens gåta Bild på bokomslag för Bellinis porträtt
  • John Hillman

    Man

    Som ung var John Hillman äventyrare och arméanställd: han har kaptens grad. Efter några års vistelse i USA återvände han till Sverige, och öppnade en privatdetektivbyrå. Enligt författaren Folke Mellvig gick denna så bra att han kunde anställa ännu en detektiv, den unga, vackra Kajsa Larsson som raskt såg till att chefen friade till henne. Därefter arbetar de framgångsrikt tillsammans.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Stjärnfall Bild på bokomslag för Mord på halsen Bild på bokomslag för Hillman och Kavaljeren Bild på bokomslag för Farligt för familjen Bild på bokomslag för Den gula bilen
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur