Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr
  • Joe Ashworth

    Man

    Han är polisassistent i Northumberland, gift och far till dottern Jessie. Han är dessutom en trogen följeslagare till den egensinniga och okonventionella kriminalkommissarien Vera Stanhope i en svit polisromaner av Ann Cleeves. Ashworth är en av de få människor Vera har förtroende för – hon betraktar honom snarast som en son. Hon glömmer dock ideligen bort vad hans fru och dotter heter…

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dolda djup Bild på bokomslag för Döda talar inte Bild på bokomslag för Glasverandan Bild på bokomslag för
  • Linda Martinez

    Kvinna

    Hennes mamma är engelska, pappan från Jamaica och själv är Linda Martinez polis i Stockholm. Hon gör snabb karriär, och blir chef för spaningsroteln. Hon introducerades i en tv-serie av Jan Guillou och Leif G.W. Persson på 90-talet, och har sedan spelat en mer eller mindre stor roll i flera av Perssons böcker. Om sitt privatliv talat hon ogärna, men hon gillar ”raka puckar” och starköl.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Faller fritt som i en dröm : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den som dödar draken : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den döende detektiven Bild på bokomslag för Den sanna historien om Pinocchios näsa Bild på bokomslag för Bombmakaren och hans kvinna
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur