Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Maria Kallio

    Kvinna

    Hon var bara 23 år när hon fick sin första tjänst hos polisen, men har arbetat sig upp till chefsställning på kriminalen i finska staden Esbo. Hon har också blivit äldre i Leena Lehtolainens böcker om henne, gift sig med Antii Johannes Sarkela och fått barn. Rödhåriga och vältränade Maria Kallio är en tuff, om det krävs t.o.m. barsk feminist som uppskattar god whisky – i måttliga mängder.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Snöjungfrun Bild på bokomslag för Dödsspiralen Bild på bokomslag för Vändpunkten Bild på bokomslag för Falska förespeglingar Bild på bokomslag för Studio Näktergalen
  • Rhea Moser

    Kvinna

    Jurist, född 1960, med judisk mor och dansk far. Rhea Moser har svart hår, mörka ögon, fint mejslade ansiktsdrag och är diskret klädd. Hon är brorsdotterdotter till den gamle advokaten Samuel Rosenbaum, som Leif Silbersky och Olov Svedelid skrivit en rad romaner om. Hon dyker upp som en överraskning i Rosenbaums liv, och finns vid hans sida även sedan hon gift sig med Paolo och fått barn.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Upplösningen Bild på bokomslag för Upplösningen Bild på bokomslag för Bilden av ett mord Bild på bokomslag för Hämnden är aldrig rättvis Bild på bokomslag för Hämnden är aldrig rättvis
  • Henry Merrivale

    Man

    Sir Henry Merrivale är av deckarvärldens mest underhållande, fåfänga och lättretade figurer. Han har en hög ställning i den brittiska säkerhetstjänsten och driver statliga byråkrater till förtvivlan. Därtill löser han en rad s.k. omöjliga brott i historier av Carter Dickson, en pseudonym för John Dickson Carr. Merrivale har en stor familj, och är till utseendet mycket lik Winston Churchill.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för De försvunna fotspåren
  • Elina Wiik

    Kvinna

    Mörk, korthårig och grönögd kriminalare i Västerås med svart bälte i judo och ett rätt hetsigt humör Hon är född 1969, är ensamstående men har i de första böckerna en gift älskare, avslöjar författaren Thomas Kanger. Elina Wiik är noggrann på jobbet, och framgångsrik utredare trots den manschauvinism hon möter i poliskåren. Dock har hon också sympatiska och kloka kolleger, främst John Rosén.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Första stenen Bild på bokomslag för Sjung som en fågel Bild på bokomslag för Den döda vinkeln Bild på bokomslag för Söndagsmannen Bild på bokomslag för Gränslandet