Exempel på litterära figurer
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
Förekommer i:
-
Morten Dahl-Nielsen
Man
Någon skönhet är han kanske inte, kommissarie Morten Dahl-Nielsen i Lund: en kutryggig, något lönnfet medelålders man med ett hår som blir allt tunnare. Inte trivs han med sitt jobb heller, trots att han är en duktig och uppskattad kriminalare. Han är skild från hustrun Marja sedan många år, men inleder ett förhållande med kollegan Marianne Ingelstam, meddelar författaren K. Arne Blom.
Förekommer i:
-
Johanna Stjerne
Kvinna
Hon är ung, slank och vacker – samt har rykte om sig att vara livsfarligt effektiv. Johanna Stjerne enrolleras till den superhemliga svenska säkerhetsorganisationen Enheten i den första boken om denna, liksom de övriga skriven av Kjell E. Genberg. Hon blir först en centralfigur i och senare chef för Enheten genom att med goda resultat bekämpa bl.a. organiserad brottslighet och spioner.
Förekommer i:
-
Max Wolfe
Man
Kriminalare i London, och enligt författaren Tony Parsons en mycket vanlig man med ett mycket vanligt utseende. Dock är han en envis och skicklig polis med ett hårt yttre och ett mjukt inre. Han är runt 30 år gammal, hans familj i våningen i Smithfield består av hans lilla dotter och en hund. Han har sömnproblem och är fortfarande förälskad i sin ex-hustru. Och så är han en duktig boxare…
Förekommer i:
