Exempel på litterära figurer
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
Förekommer i:
-
Maurice Wallion
Man
Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.
Förekommer i:
-
Kent Mortland
Man
Han är mörkhårig, med lite för stor näsa och haka och håller sig i god form genom att jogga. När han introduceras i Peter Gissys debutdeckare är PR-mannen Kent Mortland nybliven änkling sedan hans östtyska hustru Gretel avlidit i cancer. Han bor med deras dotter Paula i ett radhus i Åkered utanför Göteborg. Han är Tysklandsvän, besöker ofta landet – och blir inblandad i olika brottsfall.
Förekommer i:
-
Vesper Johnson
Man
Kriminalintendent Vesper Johnson är en unik och underhållande figur i svensk kriminallitteratur. Fåfäng, med ”bävernuna”, kokett mustasch, extrahöga klackar och färgat hår är han den egentlige problemlösaren i de flesta av Stieg Trenters böcker, även om huvudrollen spelas av hans vän fotografen Harry Friberg. Sedan Trenter avlidit skrev dennes hustru Ulla egna böcker om Friberg och Johnson.
