Exempel på litterära figurer
-
Van Veeteren
Man
Trots att han har en framgångsrik karriär som kriminalkommissarie tröttnar han på jobbet, sadlar om och blir antikvariatsbokhandlare. Men han fortsätter spela en viktig roll i Håkans Nessers böcker om polisen i Maardam. Van Veeteren är storvuxen och tung, har basröst, är frånskild och opererad för tarmcancer. Han är förtjust i klassisk musik och mörkt öl, och tuggar gärna på en tandpetare.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Anton Modin
Man
1984 skulle han fylla 19 år, och gjorde lumpen som attackdykare på Kustjägarskolan. Anton Modin siktade på en militär karriär, men blev istället anställd av en hemlig svensk säkerhetstjänst. Han lämnade denna sedan han förlorat fru och barn i Estonia-katastrofen. Både före och efter detta låter författaren Anders Jallai honom bli involverad i en rad verkliga svenska politiska brottsfall.
-
Frank Frølich
Man
Frølich är kriminalassistent vid Oslo-polisen, där han i en svit romaner av Kjell Ola Dahl arbetar tillsammans med en cyniske och desillusionerade kommissarie Gunnarstranda. De två är varandras raka motsatser, på gott och ont. Den något yngre, utåtriktade och impulsive Frølich har ett stort intresse för kvinnor, vilket ofta försätter honom i genanta situationer såväl privat som i jobbet.