Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Beate Stein
Kvinna
Ung kriminalkommissarie i Dortmund, blond och grönögd och tillräckligt tuff – med råge – för att klara sig på en mansdominerad och ofta manschauvinistisk arbetsplats. Beate Stein är en heterosexuell feminist som föredrar att sätta dit män framför kvinnor, men hon fuskar absolut inte i jobbet. Genom böckerna av Sabine Deitmer har hon blivit något av en galjonsfigur för s.k. Frauen-Krimis.
-
Monika Pedersen
Kvinna
Det är personalbrist som gör att den unga, ambitiösa ordningspolisen Monika Pedersen tar ett vikariat på våldsroteln i Stockholm. Hon är singel, trivs med jobbet, och får så småningom en fast tjänst. Senare blir hon utarbetad och allvarligt skadad i arbetet, och tillbringar fritiden med att försöka reda ut omständigheterna kring sin mors död. Åsa Nilsonne har skrivit fem romaner om henne.
-
Jakob Studer
Man
Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.