Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Çetin Ìkmen
Man
Denne är en egensinnig kriminalpolis i sin födelsestad Istanbul, som han älskar av hela sitt hjärta. Men han är väl medveten om dess baksidor, och minnena av brotten han utrett har lett till att han kedjeröker och dessutom dricker för mycket – vilket upprör hans muslimska hustru Fatma. Tillsammans har makarna en stor barnaskara som ständigt växer i antal i Barbara Nadels böcker om honom.
Förekommer i:
-
Alex Morrow
Kvinna
Hon har rötterna i arbetarklassen, är kriminalare i Glasgow, mor till tvillingar och huvudperson i polisromaner i ”tartan noir”-genren av Denise Mina. Morrow är inte alltid sympatisk eller korrekt, men hon kämpar för att få arbetslivet att gå hop med modersrollen samt mot kvinnofientliga chefer och kolleger i ett Glasgow som kännetecknas av växande klassklyftor och allt grövre brottslighet.
Förekommer i:
-
Yngvar Stubø
Man
Kriminalinspektör i Oslo, senare kommissarie. Yngvar Stubø – som i översättningar ofta får förnamnet Adam – är en medelålders man med ett vardagligt utseende och betecknas som kärv, men är också mycket barnkär. Han träffar och bildar familj med kriminalpsykologen Inger Johanne Vik, som är huvudperson i en svit thrillerbetonade romaner av Anne Holt, och gemensamt löser makarna flera fall.
Förekommer i:
