Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
-
Helen Grace
Kvinna
Kriminalinspektör Helen Grace hade en svår uppväxt på offentliga inrättningar, som lett till psykiska problem och skuldkänslor. För att bekämpa dem går den framgångsrika, självständiga, attraktiva men också ensamma kvinnan till en professionell ”bestraffare” som piskar henne. Hon är masochist – men också en av de duktigaste poliserna i Southhampton, försäkrar hennes skapare M.J. Arlidge.
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
-
Esther Edh
Kvinna
Svensk åklagare som arbetar för EU:s organ för straffrättsligt samarbete, Eurojust, i Haag. Esther Edh är – sägs i böckerna av Malin Thunberg Schunke – välutbildad och attraktiv med bestämd mun, blågröna ögon samt något missprydande glasögon. Hon är ensamstående, men saknar inte beundrare – t.ex. älskaren Johnny Kallert – och har en färgstark och effektiv chef i italienskan Fabia Moretti.