Exempel på litterära figurer
-
Cato Isaksen
Man
Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.
-
Philip Marlowe
Man
Med Philip Marlowe skapade Raymond Chandler en prototyp för den hårdkokta amerikanska privatdetektiven. En lång rad andra författare har inspirerats av den ensamme, grubblande problemlösaren. Marlowe är f.d. polisdetektiv, beläst, samhällsengagerad, och rör sig lika obehindrat i överklasskretsar som på bakgator och skumma krogar, inte minst tack vare sina kärva, träffsäkra repliker.
-
Jonny Lilja
Man
Han är polis, men också spelmissbrukare och tvingas därför ställa upp för maffian. Det är inte det enda problemet för kriminalinspektör Jonny Lilja i Malmö. När ex-hustrun Lena mördas blir han misstänkt. Han tar sig dock samman, slutar spela och bor sedan tillsammans med adoptivdottern Maria. Han är, säger författaren Olle Lönnaeus, medelålders, luggsliten med fårat ansikte och bred mun.
-
Steve Carella
Man
En centralfigur i Ed McBains (pseudonym för Evan Hunter) böcker om 87:e polisdistriktet i Isola är Stephen ”Steve” Carella. Han är av italiensk härkomst, och gifter sig i en av de tidiga böckerna med vackra och dövstumma Theodora ”Teddy” Franklin, med vilken han får tvillingsöner. Detektiv Carella är lång, mörk och muskulös utan att vara atletisk; han ger ett intryck av kraft och energi.