Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Kerstin Holm
Kvinna
Hon arbetade på Göteborgskriminalen och var förlovad med en polisman som misshandlade henne, men omplacerades till den speciella operativa enhet hos Rikspolisstyrelsen som kallades A-gruppen, och som Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) skrivit om. Då gruppen splittrades fortsatte Kerstin Holm som polis, och har gjort flera inhopp i Dahls böcker om den internationella polisstyrkan Opcop.
-
Andy (Andrew) Dalziel
Man
Andy (Andrew) Dalziel (uttalas di-ell) är bufflig, vulgär och högljudd, men samtidigt både empatisk och lättrörd, vilket han gör allt för att dölja. Han är kriminalare i Yorkshire, och en skicklig, effektiv yrkesman. Tillsammans med kollegan Peter Pascoe löser han en svit komplicerade brottsfall i en rad historier av Reginald Hill – detta trots att hans hälsa under senare år varit vacklande.
