Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Jaime Bunda
Man
Föräldrarna är från framgångsrika familjer i Angola, och därför blir Jaime Bunda statlig agent. Som sådan är han dock ett misslyckande. Han är i yngre medelåldern, föga intelligent, begår misstag på löpande band, och hans kroppshydda ger honom problem (ordet ”bunda” betyder vänligt uttryckt ”stor ända”). Han är huvudperson i två roliga romaner av Pepetela (pseudonym för Artur dos Santos).
Förekommer i:
-
Myron Bolitar
Man
Lovande, snygg basketball-spelare, som skadade knäet och istället blev spelaragent – samt amatördetektiv. Myron Bolitar löser en rad mordfall, som vanligen äger rum i sportkretsar, i böcker av Harlan Coben. Ofta har han flickvänner (dock bara en i taget) som medhjälpare. Han har även en brorson, Mickey, som löser fall i en handfull ungdomsdeckare i vilka farbrodern medverkar som bifigur.
Förekommer i:
-
Dick Mattsson
Man
När han fått ett arv hoppar den unge stockholmaren för en period av jobbet som journalist i Klara, men återvänder snart till det igen. Då Dick Mattsson skriver om mordfall kan han inte låta bli att agera amatördetektiv och söka efter egna ledtrådar. Författaren Anders Jonason beskriver sin hjälte som en rapp, piprökande ungkarl som är snabb i repliken och som lätt får kontakt med kvinnor.
Förekommer i:
