Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Logan McRae
Man
Författaren Stuart MacBride målar upp ett mörkt och dystert Aberdeen, där kriminalaren Logan McRae utreder fall som inkluderar mycket våld – bl.a. mot barn. Han har själv en icke helt fläckfri bakgrund, blir ibland skadad i jobbet eller omplacerad sedan han brutit mot olika regler. Han är trött, ofta orakad samt lite sjaskig, men har ändå ett fast, om än skakigt, förhållande med Samantha.
Förekommer i:
-
George Kesser
Man
Son till en välbärgad men snål lumpkvarnsinnehavare i polska Posen. Pojken rymde hemifrån och blev en mer eller mindre framgångsrik svindlare i böcker av Anders Eje (pseudonym för Axel Essén). Den charmerande George Kesser är lång och mager, med kantigt ansikte. Han är gift med Juanna, som har arabiskt blod i ådrorna, och han anses vara svensk kriminallitteraturs första gentlemannaskurk.
Förekommer i:
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
