Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Linda Martinez

    Kvinna

    Hennes mamma är engelska, pappan från Jamaica och själv är Linda Martinez polis i Stockholm. Hon gör snabb karriär, och blir chef för spaningsroteln. Hon introducerades i en tv-serie av Jan Guillou och Leif G.W. Persson på 90-talet, och har sedan spelat en mer eller mindre stor roll i flera av Perssons böcker. Om sitt privatliv talat hon ogärna, men hon gillar ”raka puckar” och starköl.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Faller fritt som i en dröm : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den som dödar draken : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den döende detektiven Bild på bokomslag för Den sanna historien om Pinocchios näsa Bild på bokomslag för Bombmakaren och hans kvinna
  • C.W. Sughrue

    Man

    C.W. står för Chauncey Wayne, men det är det få som vet. Han är privatdetektiv i Meriweather i Montana – där även författaren James Crumleys andra privatdetektiv, Milo Milodragovitch är verksam. C.W. är en luggsliten krigsveteran och knarkare, tar gärna till våld och medger själv att han är en elak typ, ”a mean son of a bitch”. Han löser fall på sitt eget sätt, hårdhänt men effektivt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för En sista riktig kyss
  • Lisbeth Salander

    Kvinna

    En ung punktjej, datorexpert (hacker och cracker) med en olycklig uppväxt – hon var bl.a. inlagd på mentalsjukhus – som är en av Sveriges internationellt sett mest kända litterära kvinnliga figurer. Hon är huvudperson i Stieg Larssons Millenium-trilogi, liksom i dess officiella uppföljare. Hon är en noggrann planerare med vänstersympatier, och då det krävs en effektiv action-hjältinna.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Män som hatar kvinnor Bild på bokomslag för Flickan som lekte med elden Bild på bokomslag för Luftslottet som sprängdes Bild på bokomslag för Det som inte dödar oss Bild på bokomslag för Mannen som sökte sin skugga
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek