Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Camille Verhœven

    Man

    Författaren Pierre Lemaitre gör inte livet lätt för sin medelålders kriminalkommissarie Camille Verhœven i Paris. Hans gravida hustru Irène torteras till döds i första boken: i den fjärde blir hans flickvän Anne Forestier nästan dödad i samband med ett rån. Den kortvuxne (145 cm) och helt skallige polismannen, som inte alltid är särskilt sympatisk, löser fallen: därefter säger han upp sig.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Alex Bild på bokomslag för Camille Bild på bokomslag för Irène Bild på bokomslag för Rosy & John
  • Hannibal Lecter

    Man

    Skoningslös psykopat och kannibal, som beskrivits som en av alla tiders mest ondskefulla män. Han skapades av författaren Thomas Harris, som skildrar hur Hannibal Lecter, från en litauisk aristokratisk familj, blev lurad att äta upp delar av sin syster. Detta trauma kom han aldrig över. Han är kortvuxen med mörkt hår och befallande röst, men ändrar genom operationer ibland sitt utseende.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Röd drake Bild på bokomslag för Hannibal Bild på bokomslag för När lammen tystnar Bild på bokomslag för Hannibal - upptakten
  • Gavin Troy

    Man

    Troy är kriminalpolis i det fiktiva engelska countyt Midsomer, och kommissarie Tom Barnabys högra hand. I Caroline Grahams romaner är Troy en duktig och intelligent polis, men hans fördomar – han är bl.a. homofob – och bryska sätt talar till hans nackdel. I TV-serien ”Morden i Midsomer” är hans personlighet tillrättalagd och klart mer sympatisk, och han är fortfarande en skicklig utredare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Morden i Badgers Drift Bild på bokomslag för En tragisk mans död Bild på bokomslag för Döden i förklädnad Bild på bokomslag för Skrivet i blod
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för