Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
Peter Ullman
Man
Egentligen är han deckarförfattare, men när han på olika sätt blir inblandad i mordfall kan han inte låta bli att agera detektiv – och gör det med framgång. Julius Bark (pseudonym för duon Evert Lundström och Jan Moen) skrev tre romaner om honom. Peter Ullman bor i Stockholm, är rödlätt, stornäst och rund om magen. Han röker pipa, gillar whisky och har en energisk och bestämd mor.
-
Sören Högström
Man
Han är en medelålders kommissarie i Göteborg, nästan två meter lång, med blå ögon och sned näsa. Sören Högström är gift med den tolv år yngre rödhåriga Pia och har två döttrar med henne samt två barn från ett tidigare äktenskap. Efter många år som kriminalare avancerar han och blir en hög polischef, berättar hans skapare Mats Ahlstedt, men behåller ändå kontakten med sina gamla kolleger.