Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Archie Goodwin
Man
Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.
Förekommer i:
-
Hedvig Ek
Kvinna
Den första kvinnliga polisen i operativ tjänst vid Nationella insatsstyrkan är, enligt författaren Christina Wahldén, kriminalinspektör Hedvig Ek. Hon är kort och nätt, men mycket bestämd och extremt vältränad – samt utbildad i USA av FBI. Hon är cirka 30 år gammal, singel och bär på ett trauma efter maken Anders död: han avled i cancer. Hon arbetar helst i par med kollegan Rafael Alba.
Förekommer i:
-
Jonfinn Valmann
Man
Medelålders, kraftigt byggd kriminalkommissarie som är verksam i norska Hamar och huvudperson i Knut Faldbakkens kriminalromaner. Jonfinn Valmanns mor övergav familjen då han var liten. Han är änkling, men inleder ett förhållande och blir sambo med kollegan Anita Hegg. Han verkar hårdför, men är egentligen rätt känslig innerst inne. Han är en skicklig utredare som litar på sin intuition.
Förekommer i:
