Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Kinsey Millhone
Kvinna
Amerikansk privatdetektiv med ett rörigt och delvis sorgfyllt privatliv: hennes föräldrar dog i en trafikolycka då hon var barn, hennes båda äktenskap slutade med skilsmässor och hennes förhållanden med män är kortvariga. Däremot är hon framgångsrik i sitt jobb, vilket framgår i en svit romaner av Sue Grafton. Hon gör även korta gästspel i några andra författares böcker.
Förekommer i:
-
Siri Bergman
Kvinna
Psykologen och psykoterapeuten Siri Bergman, några och 30 år gammal, bor ensam i en ombyggd, enslig sommarstuga på Värmdö sedan hennes man Stefan drunknade. Så småningom kommer hon över sorgen, inleder ett förhållande med polisen Markus och får en plats i polisens gärningsmannaprofilgrupp. Men hennes förflutna går igen i en svit kriminalromaner av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff.
Förekommer i:
-
Erik Winter
Man
Kriminalkommissarie i Göteborg, som i motsats till många litterära kolleger är från en välbärgad familj och har god ekonomi. Han gifter sig med läkaren Angela och blir far, berättar Åke Edwardson i sina deckare om Winter. Efter en tid av hårt arbete flyttar han med familjen till Spanien, men återvänder efter två år till Göteborg – utan familjen – och återupptar sin tjänst i Göteborg.
