Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Bjørn Beltø
Man
Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.
Förekommer i:
-
Alda Luppi
Kvinna
Rutinerad kriminalkommissarie i franska Nice och huvudperson i en svit deckare av den svenska författaren Britt Peruzzi som har italienskt påbrå. Alda Luppi är i yngre medelåldern, hon är ca. 167 cm lång, med halvlångt hår, bär linser och är gift med reseredaktören Georges med vilken hon har dottern Susie. Dessutom har hon ett komplicerat yrkesmässigt förhållande med kollegan Enzo Santone.
Förekommer i:
-
Robbie (Robert) Lewis
Man
Gladlynt, tålmodig och noggrann kriminalinspektör i Oxford, som är den något buttre kommissarie Morses högra hand och trogne följeslagare i kriminalromanerna av Colin Dexter. Lewis förnamn nämns sällan i böckerna, och i TV-serierna kallas han Robbie. I romanerna är han lyckligt gift med Valerie och har två barn; i den senare TV-serien där han själv är huvudperson är han en äldre änkling.
Förekommer i:
