Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Mma Makutsi

    Kvinna

    Hon kämpar med sin dåliga hy och missklädsamma glasögon, men Mma Grace Makutsi har imponerande höga betyg från sekreterarutbildningen och är en dam med skinn på näsan och rapp tunga. I Alexander McCall Smiths romansvit om Damernas detektivbyrå i Botswanas huvudstad Gaborone är Mma Makutsi först anställd, men blir efter en tid byråns delägare. Hon är också lyckligt gift med Phuti Radiphuti.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Damernas detektivbyrå Bild på bokomslag för Giraffens tårar Bild på bokomslag för Vackra flickors lott Bild på bokomslag för Kalaharis skrivmaskinsskola för män Bild på bokomslag för Livets skafferi +12 st
  • Klara Andersson

    Kvinna

    En av få svenska kvinnliga spioner i litteraturen, verksam för CIA och svensk säkerhetstjänst. Privat är Klara Andersson tolk och TV-producent, och har varit bosatt 20 år i Spanien då hon var gift med Manuel, vars barn hon ännu har god kontakt med. Hon är runt 50 år gammal, lång, rundhyllt och attraktiv, och ändrar ofta hårfärg. Och så är hon huvudperson i tre romaner av Maria Gustafsson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den vidunderliga utsikten Bild på bokomslag för Huset på Carrera 9 Bild på bokomslag för Absintängeln
  • Helena Waller

    Kvinna

    Hon är ung, vacker och smärt med kastanjebrunt hår, och hon klär sig elegant. Dessutom löser hon mordfall i en svit lättsamma deckare av Kristina Appelqvist. Litteraturforskaren – som även har extraknäck som talskrivare – Helena Waller gör karriär vid Västgöta universitet i Skövde. Hon är singel, umgås mest med väninnor, men har också en synnerligen god vän i kompositören Mikael Keller.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Minns mig som en ängel Bild på bokomslag för Flickan framför muren Bild på bokomslag för Smultron, bröllop och döden Bild på bokomslag för Den fjärde pakten Bild på bokomslag för En giftig skandal
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur