Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harry (Henry) Nelson

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Norfolk, där han samarbetar med rättsarkeologen Ruth Galloway i en serie deckare av Elly Griffiths (pseudonym för Domenica Maxted). Harry Nelson är gift med Michelle, och har tre barn med henne – men också en dotter med Galloway efter en tillfällig natt tillsammans. Han är lång och mörk, med grånande hår och har rykte om sig att bli brysk då han är otålig.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Flickan under jorden Bild på bokomslag för Känslan av död Bild på bokomslag för Janusstenen Bild på bokomslag för Huset vid havets slut Bild på bokomslag för En orolig grav +10 st
  • Jana Berzelius

    Kvinna

    Den högutbildade, vackra, vältränade och alltid välklädda samt framgångsrika åklagaren Jana Berzelius i Norrköping är uppväxt i en god familj. Hon har dock en mörk, traumatisk bakgrund: hon har varit barnsoldat och har föga kunskap om sitt ursprung – något hon gör allt hon kan för att dölja. Detta leder till att hon ofta agerar kontroversiellt i de romaner Emilie Schepp skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Prio ett Bild på bokomslag för Märkta för livet Bild på bokomslag för Vita spår Bild på bokomslag för Pappas pojke Bild på bokomslag för Broder Jakob
  • George Kesser

    Man

    Son till en välbärgad men snål lumpkvarnsinnehavare i polska Posen. Pojken rymde hemifrån och blev en mer eller mindre framgångsrik svindlare i böcker av Anders Eje (pseudonym för Axel Essén). Den charmerande George Kesser är lång och mager, med kantigt ansikte. Han är gift med Juanna, som har arabiskt blod i ådrorna, och han anses vara svensk kriminallitteraturs första gentlemannaskurk.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för George Kessers generalkupp : en roman om några skojare, en verklig prins och en förtjusande fröken Bild på bokomslag för Herr Kesser i Stockholm : och andra berättelser
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek