Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
William Wisting
Man
Norske författaren Jørn Lier Horst är f.d. polis, och hans huvudperson har samma yrke: William Wisting är en medelålders kriminalare i Larvik. Han har ett stort huvud, ett skarpskuret ansikte med höga kindben, och grånande hår. Han är änkling sedan flera år, och även om han trivs med sitt jobb ser han fram emot pensionen för att kunna umgås mer med dottern Line och dotterdottern Amalie.
-
Peter Pascoe
Man
Den välutbildade, väluppfostrade, intelligente men något fantasilöse kriminalaren Peter Pascoe är ständig följeslagare till sin burduse chef Andy Dalziel i deckare av Reginald Hill. Pascoe har bekymmer: förutom Dalziel även en far som aldrig kunnat acceptera att sonen blev polis istället för bonde, samt en hustru, Ellie – de har ett barn tillsammans – i ett äktenskap som knakar i fogarna.
-
Dudley Smith
Man
Polisman i Los Angeles i fyra av James Ellroy romaner. Dudley Smith har irländskt påbrå, han är lång och bredaxlad, och går s.a.s. i brunt: han har brunt, snaggat hår, bruna ögon och klär sig vanligen i en sliten, brun kostym. Få poliser i kriminallitteraturen beskrivs som lika osympatisk: han är en egoistisk, våldsbenägen översittare och, visar det sig, en mördare. Och han trivs med det!
Förekommer i:
