Exempel på litterära figurer
-
Burt Kobbat
Man
Svenskspråkig finsk journalist, som trött på redaktionsledningens sensationshunger säger upp sig för att frilansa. Det går trögt i början, men så får han till sin häpnad ett genombrott som barnboksförfattare, och den dystre Burt Kobbat blir genast mer gladlynt och positiv i deckarna av yrkeskollegan Staffan Bruun. Dessutom bidrar han mer eller mindre till lösningen av flera brottsfall.
Förekommer i:
-
Fleming Stone
Man
Han trivs bäst i sitt välförsedda bibliotek – det är dit privatdetektiven Fleming Stone drar sig då han grunnar på ett besvärligt fall i romanerna av Carolyn Wells. Och de är många, fler än 60. Så ser han också mycket ”lärd” ut, är extremt allmänbildad och dessutom tystlåten, korrekt och vänlig med ett ”sympatiskt” ansikte. Vanligen är det polisen som kommer till honom och ber om hjälp.
Förekommer i:
-
Axel Hake
Man
Han är ung, aktiv och bredaxlad – och går med käpp. Orsaken är en dåligt genomförd operation av en skottskada, förklarar författaren Lars Bill Lundholm. Den noggranne kommissarien Axel Hake vid Stockholmspolisen bor på Kungsholmen och är särbo med designern Hanna Sergel, som han har dottern Siri med. När han inte arbetar – vilket han vanligen gör – spelar han på hästar, simmar och boxas.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
