Exempel på litterära figurer
-
Max Wolfe
Man
Kriminalare i London, och enligt författaren Tony Parsons en mycket vanlig man med ett mycket vanligt utseende. Dock är han en envis och skicklig polis med ett hårt yttre och ett mjukt inre. Han är runt 30 år gammal, hans familj i våningen i Smithfield består av hans lilla dotter och en hund. Han har sömnproblem och är fortfarande förälskad i sin ex-hustru. Och så är han en duktig boxare…
-
Jacob Colt
Man
Han är en rutinerad, medelålders kriminalare i Stockholm, gift med Melissa som han har dottern Elin och den homosexuelle sonen Stephen med. I sin tvekamp mot psykopaten Christopher Silfverbielke, skildrad i en svit romaner av Dan Buthler och Dag Öhrlund, förlorar han dock jobbet (han hamnar istället i Europol), familjen och självrespekten. Men den envise Jacob Colt ger inte upp striden.
-
Nestor Burma
Man
Privatdeckaren Nestor Burma är en känd litterär figur i den franska 1900-talslitteraturen. Han driver sin detektivbyrå Fiat Lux i Paris med hjälp av sin sekreterare Hélène Chatelain, som är hopplöst förälskad i honom. Hans verksamhet har skildrats i en rad hårdkokta men även humoristiska böcker av Léo Malet. Burma har dessutom varit huvudperson i filmer, tv-serier och en tecknad serie.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.